24 september 2017

 
                                      ARKIV       KONTAKT       BLI MEDLEM       LÄNKSAMLING       LOGGA IN
 
 BOENDE       MAT & DRYCK       RESA & TRANSPORT       BÅTLIV       AKTIVITETER & SEVÄRT      HANDLA      PAKET

Tjust skärgård

Skärgårdsporten



NYHETSARKIV


Nyår i skärgården 2005-2006

21 oktober 2008

Nyår i skärgården 2005-2006

(Reseberättelse av Anders Berg, Figelholm 2006-01-02)
Tillsammans med vänner från Danmark och Tyskland gjorde Anders Berg från Figeholm under nyårshelgen en rundresa i skärgårdens vackra vinterlandskap.

Strax före jul ringde våra vänner i Tyskland och meddelade att de var utan barn och program för kommande mellandagar och nyårshelg. Det vore med andra ord passande att återuppta vårt gemensamma firande som legat nere några år. Eftersom vi varit hos dem de senaste gångerna bjöd vi naturligtvis in dem till oss i Figeholm.

Men vad skulle vi hitta på? Matlagning var vi ju trötta på efter julen med barn och barnbarn i huset i omgångar. Vad skall vi sysselsätta oss med? Vi kan ju inte sitta stilla inne och bara umgås efter all julmaten. Vad finns att se, att göra? Vad är Kalmar slott, Borgholms slottsruin, våra museer för folk från kontinenten? Det enda unika här är ju naturen. I synnerhet skärgården!

Eftersom våra gäster är träbåtsfolk med friluftsvanor tog vi mod till oss och bjöd in även ett danskt par med samma intressen. Planen var en vintersafari i skärgårdslandskap. Hur fixar man det under årets mörkaste tid med helt oförutsägbara väderförhållanden? Man ringer Anneth Johansson på Hasselö vandrarhem, som ordnar mat och husrum plus utflyktsidéer. Sen ringer man Elisabeth och Ove Wiström på Örö, som erbjuder skjuts, logi och festligt nyårsfirande i goda vänners lag.

Fredagen den 29 december klockan 1030 kliver ett tyskt par, ett danskt par och ett svenskt par, alla i övre medelåldern, ombord på transportbåten SANDRA av Solidö, som avgår från Gränsö kanal utanför Västervik enligt tidtabell. Vi sitter bekvämt i den varma och rymliga hytten och i hisnande racerbåtsfart för oss skeppare Bengt över stänkiga fjärdar och smala sund först till Sladös pittoreska fiskeläge och sen via Torrön till Hasselö Sand. Där väntar Everth med fyrhjuling och vagn, som kör upp vårt bagage till Vandrarhemmet.

Anneth installerar oss i var sitt rum och bjuder sen tillbords där vi möts av en rykande het mustig och delikat fisksoppa med hembakat bröd. Efter lunch väntar tre snöscootrar utanför. Vi sätter oss bekvämt tillrätta på slädarna, sveper om oss filtarna och susar iväg. I Sladö by är första stopp. Vi pulsar runt bland sjöbodar och bryggor. Borstar snön av upp och nedvända båtar för att beundra formerna. Njuter av vyerna med röda hus mot gnistrande snö med mörkblått, kallt blåsigt hav i bakgrunden. Snöpulsningen och samtalen med Kalle på Sladö värmer.

Vi åker vidare, nu med vinden i ryggen. Efter ett kort stopp på Slågaudden tar vi vägen på östra sidan Hasselö, genom djupa skogspartier fram till Hasselö by. Där säger vi tack till Göran, Börje och Lars-Åke för fascinerande slädtur. Vi tänker promenera sista biten tillbaka till Vandrarhemmet. Men först en grundlig beundrande besiktning av sjöbodsmiljön i det gamla bygloet. Detta blev tydligen tidigt för grunt för större båtar än roddbåtar. Sjöbodarna, eller ”båstena”, som de kallas i norra skärgården, är ovanligt ursprungliga till sin form. Nästan helt utan till- och utbyggnader.

Den friska promenaden med en del snöpulsning är vad som behövs för att göra Anneths kaffebord och senare, efter stärkande ”power nap”, trerätters supé rättvisa. Kvällen fördrivs med egen musik och vild folkdans i den rymliga före detta skolsalen.

Klockan 0930 på Nyårsafton är vi ombord i SANDRA igen. Med Anneths stadiga frukost i magarna är vi rustade för nya äventyr. De låter inte vänta på sig. På en udde utanför Torrön sitter fem havsörnar och kalasar på ett byte. Mycket makligt breder de ut sina mäktiga vingar och flyger iväg när vi passerar. Till synes orörligt cirklar de över sin matplats tills vi avlägsnat oss. Isen har börjat lägga sig i vikarna men på fritt vatten kan Bengt dra på full marschfart och som planerat förtöjer vi vid Gränsö kanal igen klockan 1000.

Via Västervik kör vi nu till Händelöps djuphamn. Där väntar Ove Wiström med sin trygga ombyggda fiskebåt ON 87. Det täta snöfallet draperar allt i gråvitt. Luften, öarna, vattnet och båten smälter ihop till en levande tavla med svårurskiljbara skiftningar i gråskalan. Sjöresans timslånga vistelse i ett välbekant skärgårdslandskap tränar upp blicken, som måste lära sig bekräfta kända siluetter i ovanlig klädsel. Den vita snön framhäver nya ytor mot de mörka träden. Dimensioner ändras, nya små skär lyser vita långt innan det är dags att se dem under normala förhållanden.

Prick klockan 1200 förtöjer vi vid Oves inre brygga. På Örö är avstånden korta. Vi bär upp packningen till ”farfarshuset” där Elisabeth tar emot med öppen famn, hjärtligt och välkomnande skratt och specialkomponerad fisksoppa à la Örö. Släkt, vänner och bekanta från andra öar stöter till. Rummen besiktigas: ”Oh, vilken utsikt!” Men nu, ut och titta medan det är ljust! Örö är mycket mindre än Hasselö och Sladö. Men överskådligt, lite gyttrigt på ett trivsamt sätt. Snön gör det omöjligt att gå den berömda naturstigen runt ön. Alla de originella björnbärssnåren ligger väl begravda under vit djup snö. Vi pulsar till yttersta sjöboden och beundrar de välhållna bryggorna. Snön kan inte dölja att det fiskats mycket ål här ute. Höga stänger, massor av draggar och högar av hankstenar över allt. Mitt i raden av sjöbodar och båtskjul ligger de äldsta bodarna kvar som man kan se dem på fotografier från förra sekelskiftet. ”ANNA-boden” med sitt jättelika saltkar av trä, Wirsèns-boden och ”Anderssons”, som just fått en pietetsfull men genomgående ansiktslyftning.

Örö är en by, vars kulturhistoria ligger som en öppen bok. Lite lokal guidning tränar upp läsförmågan. Arkitekt Arne från Köpenhamn beundrar de traditionella konstruktionerna. Fartygskonstruktör Michael stryker med händerna över båtarnas sidor. Alla njuter av den intensiva naturupplevelsen. En liten höjd ger oss överblick över den ålderdomliga byns röda bostadshus, gyttret av sjöbodar, de absolut vågräta stabila bryggorna, de snövita skären och det mörknande havet, som larmar respektingivande i öster.

Nu är vi frusna. Dags för nyårsbastu! Oves vedeldade bastu står fritt över vattnet. När man fått nog av värmen på laven tar man sig ett härdande dopp via en lucka i golvet. Det finns en badstege alldeles utanför också. Den sparsamma belysningen gör att herrar och damer samsas i hettan. Svårt att föreställa sig att det är snö och vinter där utanför. Danskarna bjuder på speciellt medtagen öl. Nyårsfirandet börjar. En sund själ i en sund kropp!

Rosiga och fortfarande varma pulsar vi tillbaka till ”farfarshuset”. Där är festförberedelserna i full gång. En kalassupé dukas fram med ål och fisk i alla möjliga och omöjliga former (kom och smaka Oves ålpannkaka!). Borden dukas och dekoreras, glasen gnistrar och champagnen står kall ute på trappan. Väl till bords hörs vällustiga suckanden och smackanden. Vinet får kinderna att behålla bastuns rosor. Mellan rätterna underhåller Arne på fiol ackompanjerad av Michaels gitarr. Tiden rusar, mitt i desserten äskas tystnad: TOLVSLAGET! Den gamla radioapparaten skruvas på, ”Det Eviga” avlyssnas andäktigt. Under domkyrkornas klockklang utväxlas nyårsönskningar, pussar och ömhetsbetygelser. I fjärran syns fastlänningarnas raketer och fyrverkerier.

Nyårsdagen börjar med mjukstart: lite senare frukost än vanligt. Ett fortsatt snöfall inleder det nya året. Snöpulsning med kameran i högsta hugg för att magasinera intrycken före avfärd. Byns koncentrerade bebyggelse är tacksam att fotografera. Det alltigenom vita ljuset mjukar upp kontrasterna.

Efter sporadiska djupdykningar i husets samlingar av topografisk litteratur om skärgård i allmänhet och Örö i synnerhet är det dags att packa för avfärd. Vid lunchtid lämnar vi Örö. Ove navigerar genom den (ö-)kända arkipelagens småskurna labyrinter. Ibland tycker man att skrovsidan stryker mot bergen. Kylan får vattenytan att börja ”ta ihop”, men snöfallet förvandlar iskristallerna till en stelnande sörja. Absolut stillhet och tystnad. Vinden har lagt sig, flingorna faller fint, inte en båt inom hörhåll. Naturen håller andan.

Efter en timme förtöjer vi vid en så här års öde brygga. Elisabeth dukar fram lunch ombord. Ett veritabelt smörgårdsbord med kokta röda kräftor som överraskning. Kaffe och kaka, som blir ”pricken över i”. I årets första skymmande eftermiddag tuffar vi försiktigt ut ur den undangömda viken. Väl ute på fjärden dyker en svart prick upp på vattenytan, för stor att var en fågel. Säl om styrbord! Ove stänger av maskinen, vi ligger stilla och väntar. Skall den dyka upp igen? Visst, sälar är väldigt nyfikna. Efter någon minut dyker det runda huvudet upp igen, nu mycket närmare. Man ser tydligt vattendropparna i ”mustascherna”. Så är den borta igen. Men Arne vet på råd. Ur jackfickan trollar han fram ett munspel. Han prövar ett par toner, en liten melodi och se, där dyker sälen upp igen, nu alldeles intill. Vi kan inte slita oss och har svårt att förena bilderna av detta sympatiska djur som dels skyddsvärt, dels ett hatat hot mot det lokala kustfisket.

Nyårsdagen är kort. Ove startar upp igen och för oss genom nya arkipelagers trånga sund, spegelblanka flader och över småkrusiga fjärdar. Klockan 4 är vi så tillbaka vid Händelöp. Bilarna borstas av, packningen kånkas upp och stuvas in. Vi köar för att få visa Elisabeth och Ove vår uppskattning i ord och kramar. De vinkar glatt farväl innan den vitmålade ON 87 smälter samman med den grå skymningen på väg tillbaka till sitt avlägsna Örö.

Själva packar vi in oss i de kalla bilarna. Nu gäller för förarna att klara den återstående utmaningen: att inte dåsa till i bilvärmen efter all den friska luften. Risken visar sig överdriven. Alla är klart uppiggade av de tre dagarnas intensiva upplevelser. Tänk, fyra båtresor, en slädutflykt, värmande snöpulsningar, oförglömliga naturupplevelser kryddade med kulinariska höjdpunkter och trevliga bekantskaper på bara tre dagar! Detta måste vi göra om!

TEXT och FOTO: ANDERS BERG Figeholm 2006-01-02



  »  Till arkivet

Ansvarig utgivare: MELLANSKÄRGÅRDENS INTRESSEFÖRENING

 © Åsa Nilsson www.eyecraft.biz